Vad kan vara bättre än tre stjärnor i Guide Michelin för en krog med ambitioner? Jo, kanske inga stjärnor alls. Sushi Saito - en av världens mest kända sushi-restauranger, är nu så framgångsrik att man inte finns med i guiden längre.
Sushi Saito, sushikrogen i Tokyo som haft tre stjärnor i guiden sedan 2009 (och två dessförinnan), har från och med 2020 års version inga stjärnor alls. Man är inte med i guiden överhuvudtaget. Detta beror då inte på att kvaliteten plötsligt och våldsamt förändrats till det sämre, utan det är helt enkelt bara orsakat av det faktum att restaurangen inte längre tar emot bokningar från allmänheten. Man rymmer bara åtta stolar, och efterfrågan på dessa få stolar från stammisar och deras medförda gäster är helt enkelt större än tillgången; därav avsaknaden av möjlighet att boka på vanligt vis.
Nu lär man knappast sakna dessa stjärnor. Ryktet är numera så grundmurat det kan bli, och man har fullt hus varje dag utan att behöva oroa sig för att en stjärna mer eller mindre skulle påverka denna situation.
Den relativt unge Takeshi Saito håller ensamt hov vid sin disk, assisterad av ett mindre antal ännu yngre män som plockar fram ris och de råvaror från havet som inte finns direkt framför Saito i trälådor med glaslock. De serverar också givetvis de drycker som är beställda.
Personligen så uppskattar vi restauranger där man erbjuder “omakase”-menyer, där innehållet är fastlagt av kocken beroende av de råvaror och den kvalitet som är tillgänglig. Är kocken att lita på, vilket hen i princip alltid är om det är omakase som är grundregel, så blir det helt enkelt det bästa som går att skaffa inom den budget som råder för stället. Sushi-krogar som har samma fiskar på menyn alla dagar året runt, eller nästintill, attraherar istället kunder som i första hand tänker på priset och kan se lite mellan fingrarna om smaken fluktuerar något över veckorna och månaderna.
Sushi Saitos omakase gör oss inte besvikna. Vi får en lång kavalkad av läckerheter med ett antal “förrätter” i form av fisk och skaldjur utan ris innan man övergår till sushi. Allt är fantastiskt, men vi kan nämna exempelvis två grymma sorters sjöborre från Hokkaido, ett spänstigt havsöra, underbar bonito, den bästa anago vi ätit (conger eel, en havsål) och alla de vanliga delarna av tonfisken, från den magra till den fetaste. Det hela avslutas med “dessert” i form av klassisk japansk halvsöt omelett. Att vi blir både mätta och nöjda är århundradets underdrift.
Här ett litet galleri med saker vi fick oss till livs. Det är långtifrån hela menyn, då vi ibland blev för exalterade för att komma ihåg att fotografera. Klicka i höger- eller vänsterkant för att bläddra.
Stämningen hos Saito är mycket avslappnad, för att inte säga uppsluppen. När vi är där och dricker champagne till maten, så tar Saito sig också gärna ett glas och stämningen blir mycket gemytlig. Han pratar glatt med gästerna och det skrattas ofta och mycket på båda sidor om disken.
Återstår problemet att hitta en ledig stol hos Saito. Om man inte har en stamgäst i vänskapskretsen som har en bokad stol över, så är de finare Tokyo-hotellens concierge-service eller liknande tjänster som ditt kreditkortsföretag kan erbjuda de säkraste alternativen. Att sitta och själv försöka hitta en avbokning via internet eller telefon när man sitter i Sverige eller någon annanstans ute i världen är inte speciellt produktivt, utan då är det bättre att låta någon annan ta hand om det jobbet.
Hur som helst så är Sushi Saito definitivt något att lägga till på sin “bucket list” att ta itu med när Covid-19-eländet är över och vi kan resa igen. Här kan ni under tiden titta på en video av vlog-paret Simon och Martina. Den är från 2016, men inget har ändrats, förutom att marknaden i Tsukiji flyttat till Toyosu.
